Via DN DEBATT: Angående den märkligt senfärdiga försvaret med hjälp av drönarvärn via just en symbios med våra nuvarande och planerade vindkraftverk där flera andra länder kring Östersjön redan löst problemen.
Medan andra länder rustar mot drönarhotet står Sverige stilla – trots att lösningen finns mitt framför oss. Just nu står 6 000 vinkraftverk perfekt spridda över landet som på ett enkelt, billigt och konkret sätt skulle skapa ett nationellt skyddsnät mot nya hot. Vi har inte råd att vänta längre, skriver tre experter inom försvar och teknikutveckling.
Moderaternas förslag om ett nationellt drönarvärn med 10 000 personer är ett viktigt steg i rätt riktning. Hotet från små, autonoma drönare ökar snabbt, och erfarenheterna från Ukraina visar hur svårt det är att upptäcka, följa och stoppa dem i tid. Att stärka skyddet av samhällskritisk infrastruktur är därför inte bara önskvärt, utan nödvändigt.
Därför bör Sverige utgå från de tillgångar som redan finns i landet och integrera dem i en nationell struktur för upptäckt och motverkan. Vindkraftverken, 6 000 till antalet, spridda över hela landet, är en sådan tillgång.
Detta ger Sverige en stark plattform för ett kostnadseffektivt drönarförsvar. Vindkraftverken står på platser där de gör störst nytta – på höjder, längs kuster, nära transportstråk, energianläggningar, hamnar och annan viktig infrastruktur. De har dessutom redan elförsörjning, kommunikation och en fysisk struktur som kan bära sensorer, radar, kommunikationsutrustning och andra system.
Sverige saknar alltså varken teknik eller förebilder. Det som saknas är beslutskraft
Det har tekniskt demonstrerats i Sverige att vindkraftverk kan användas som plattformar för radar, sensorer och drönarsystem utan att påverka deras funktion eller elproduktion. Polen har tagit steget från analys till genomförande. I offshoreprojektet Baltic Power integreras övervakningsfunktioner i polska vindkraftverk för att stärka sjö- och luftlägesbilden i Östersjön. Sverige saknar alltså varken teknik eller förebilder. Det som saknas är beslutskraft.
Ett personalbaserat drönarvärn är en viktig komponent. Men utan teknik blir det reaktivt. För att fungera effektivt krävs tidig upptäckt, gemensam lägesbild, robust kommunikation och snabb respons. Ingen av dessa förmågor kan lösas enbart från marken, särskilt inte mot mål som rör sig snabbt och lågt. Det är en insikt som EU också har dragit. Unionen skärper nu åtgärderna mot drönarhot, med större fokus på upptäckt, samordning, skydd av kritisk infrastruktur och geofencing, det vill säga digitala avspärrningar som hindrar drönare från att flyga in i känsliga områden, kring viktiga objekt.
Genom att använda vindkraftverk som bärare av sensorer och motmedel kan ett drönarvärn få den räckvidd och uthållighet som annars skulle kräva mycket stora investeringar i nya master, nya fasta installationer och ny infrastruktur. Det ger också möjlighet att bygga förmåga stegvis, från pilotprojekt till nationell täckning.
Under lång tid har relationen mellan vindkraft och försvar beskrivits som en målkonflikt. Den bilden är otillräcklig. När sensorer och försvarsteknik integreras i vindkraftverk uppstår i stället en strategisk resurs: en infrastruktur som både producerar el och stärker totalförsvaret. Det är ett konkret exempel på hur civila investeringar kan ge militär och samhällelig nytta samtidigt.
Från våra respektive utgångspunkter med erfarenheter från försvar, operativ förmågeutveckling, totalförsvarsfrågor, teknikutveckling och industriell implementering – är en sak tydlig: Tekniken finns redan. Delar av den är testade, andra kan införas med kort ledtid.
Det som nu krävs är ett tydligt uppdrag till berörda myndigheter att pröva, upphandla och samordna denna möjlighet inom ramen för totalförsvaret.
Näringslivet är redo att bidra. Det finns i dag svenska företag med kompetens att utveckla, integrera och leverera de lösningar som krävs i och omkring vindkraftverken – från sensorer och kommunikationssystem till plattformsintegration och motmedel.
För att realisera denna möjlighet bör Sverige nu koppla drönarvärnet till ett nationellt sensornät, använda vindkraften som plattform för detektion, kommunikation och i vissa fall motmedel samt omgående starta pilotprojekt mellan myndigheter, försvar, energisektor och teknikföretag. Därefter bör en stegvis nationell implementering prövas där nyttan är störst. Sverige bör inte se detta som ett oprövat sidospår, utan som en utvecklingslinje som redan testas i vårt närområde.
Sverige har en konkret möjlighet att bygga ett drönarförsvar som är både operativt relevant och kostnadseffektivt. Vindkraftverken finns redan. De har rätt geografisk spridning, rätt höjd och i många fall den infrastruktur som krävs för att snabbt kunna bygga ut förmåga. Genom att kombinera dem med ett nationellt drönarvärn kan Sverige skapa ett system som upptäcker hot tidigare, ger bättre beslutsunderlag och möjliggör snabbare insats.
Det är inte en framtidsvision. Det är en möjlighet Sverige bör ta till vara – innan verkligheten gör det till en nödvändighet.
Anders Emanuelson, överste och ledamot av Kungliga KrigsvetenskapsakademienMarkus Norström, styrelseordförande, Elevated Launch ABAnthony Randall-Clausen, affärsområdeschef försvar, MW Group AB
https://www.dn.se/debatt/titta-upp-skyddet-mot-fiendens-dronare-finns-redo-pa-plats
NÅGRA AV MINA REFERENSER
– Nestor AB – VUEF.se – Energy Evolution Center – Sero.se .
TESLA OWNERS SWEDEN
