I Dagens Nyheter hittar vi en krönika av Lasse Svärd
Det finns bara en mening jag personligen hakar upp mig på i texten och det är den där han nämner vätgas som alternativ. Det är redan idag uteslutet att vi får *bränsleceller med vätgas som ett alternativ för ganska lång tid framöver. Det finns bara ett fåtal anläggningar i landet som kan leverera och några planer på utbyggnad har det inte talats något om
KRÖNIKA. Så är det att köra ladd-hybrid:
Det har sina sidor att köra laddhybrid. Varje gång bensinmotorn startar känns som en förlust.
Jag står vid ett rödljus i Solna. Det är en kall vinterdag och laddningen visar bara ett streck.
Plötsligt känner jag en vibration och då vet jag att det är kört. Bensinmotorn vaknar till fossilt liv och den rusar direkt upp i varv, som för att skaka av sig gamla intorkade bränslerester.
Jag brukar klara i stort sett all lokal körning på el. Men i dag hade laddningen på jobbet krånglat. Trots att kontakten var rätt ansluten och lampan lyste när jag lämnade bilen på morgonen blev det ingen ström till batteriet.
På väg hem blev tre streck snart två, sen ett och då bröts den goda känsla som eldriften ger: att susa fram utan lokala avgaser.
Nu sitter jag här i en klimatbonusbil som förvandlats till avgasbil bland andra avgasbilar.
Att köra laddhybrid blir en tävlan mot sig själv att komma så långt det går på el. Ett delmoment är att se i almanackan när jag senast tankade bensin. Två månader – helt ok. Tre månader – yes!
Bye bye fossilmacken är vad man längtar efter att få säga en vacker dag!
Så kändes det redan efter första långtestet med Toyota Prius laddhybrid 2012 och så känns det fortfarande efter att ha långkört ytterligare två laddhybrider i 10.000 mil.
Eldrift med batterier eldrift med *bränsleceller med vätgas är framtiden. Egentligen är det så självklart. En elmotor är tre-fyra gånger mer energieffektiv än en bensinmotor. Den kräver nästan ingen service. Den bullrar inte, den skitar inte ner.
Laddhybriden är en brygga i övergången, men den har klara begränsningar. Den blir tyngre och mer komplicerad och den blir törstigare när elen tar slut. Men rätt använd kan den göra viss skillnad, som i min fyrhjulsdrivna suv Mitsubishi Outlander. Den går nu i depå efter 3.100 mil, varav hälften på landsväg. Förbrukning: 0,46 liter per mil. Utan laddhybridteknik hade bränsletörsten varit dubbelt så hög. Minst!
https://www.dn.se/ekonomi/motor/lasse-sward-jag-langtar-efter-att-fa-saga-bye-bye-macken/