Klarhet och fakta om SMR, Småskalig modulär kärnkraft.

Satsningar på kärnkraft från Tidö-regeringen förtjänar uppmärksamhet.

Vikarierande miljöminister Johan Britz uttrycker stark entusiasm för ett mycket stort projekt från Blykalla som vill anlägga sex SMR reaktorer i Gävle, samtidigt som det – enligt offentliga uppgifter – saknas en sammanhållen, offentlig kostnadskalkyl i det här skedet. SVT har också rapporterat att någon sådan inte redovisats.

Argumenten regeringen fört fram

Motivationen är oftast att man vill satsa på just SMR, (Små Modulära Reaktorer) och hur pass effektiva och modulära de skall vara. Det är viktigt att förstå vad det egentligen handlar om

Själva anläggningsytan för en SMR (Small Modular Reactor) är ofta mellan 1 till 6 hektar (cirka 1–2 fotbollsplaner). Räknar man däremot in nödvändiga säkerhetsavstånd, skyddsområden och naturvårdskrav landar det totala markanspråket vanligtvis på omkring 70 till 300 hektar per anläggning.

Senast ansökan gäller Blykalla som vill bygga sex (så kallade) SMR-reaktorer i Gävle. Ett projekt i planering, och det är normalt att alla detaljer inte är färdiga. Samtidigt väcker det frågor när projekt av den här storleken går vidare utan att en tydlig, offentlig helhetsbild av kostnader, risker och finansiering finns tillgänglig. Det kan förefalla lite märkligt att man från kärnkraft-industrin gärna lyfter fram småskalighet och serieproduktion, typ löpande band. Men det kommer inte att kunna genomföras i verkligheten då det gäller ganska få anläggningar.

Viktiga fakta

1. Storlek och yta >

Yta: 1–6 hektar men om nuvarande krav på
säkerhetsavstånd, skyddsområden och naturvårdskrav blir den totala markytan betydligt större. Ca; 70 till 300 hektar per anläggning.
Vad som ingår: Själva reaktorbyggnaden, turbinhall, kylsystem, administrationsbyggnader, kyldammar och avställningsytor för projektets byggfas.

2. Säkerhets- och skyddszoner >

Runt anläggningen krävs ett område innanför stängslet där allmänheten inte har tillträde.
Beredskapszoner: Detta är områden utanför själva anläggningen där det finns krav på befolkningsplanering, utrymningsvägar och larmberedskap. I Sverige innebär det att det ställs krav inom en yttre beredskapszon (upp till cirka 25 km radie), även om själva marken inte ägs av kraftverksbolaget

3. Naturvård och miljöhänsyn >

Att bygga en SMR kräver mark som uppfyller kraven i svensk miljöbalk. Det innebär att man måste ta hänsyn till grundvatten, strandskydd, naturreservat och biologisk mångfald.

Vilka projekt planeras

1. Valdemarsvik (Östergötland)

Bolag: Kärnfull Next (som är under uppköp av kärnteknikbolaget Studsvik AB). Planen: I mars 2026 lämnade projektbolaget Refirm Målma in en historisk ansökan till regeringen – den första ansökan om ny kärnkraft i Sverige på över 50 år. De vill bygga en SMR-park med 4–6 små lättvattenreaktorer drygt en mil sydost om Valdemarsvik. Regeringen har gett Länsstyrelsen i Östergötland i uppdrag att ta fram en anläggningsplan för området. [1, 2, 3, 4]

2. Gävle / Norrsundet (Gävleborg)

Bolag: Det svenska kärnteknikbolaget Blykalla.
Planen: I maj 2026 lämnade Blykalla in en officiell ansökan till regeringen om att bygga sex små, modulära och blykylda reaktorer (SMR) i Norrsundet, norr om Gävle. Sajten har valts på grund av sitt strategiska läge vid gränsen mellan elområde SE2 och SE3, tillgången till en djuphamn och närheten till regionnätet. Målet är drift under första halvan av 2030-talet. [1, 2]

3. Varberg / Väröhalvön (Halland)

Bolag: Statliga Vattenfall i samarbete med staten.
Planen: Vattenfall planerar sedan tidigare en stor SMR-satsning i anslutning till det befintliga kärnkraftverket i Ringhals. De har valt ut teknikleverantörerna GE Vernova (USA) och Rolls-Royce SMR(Storbritannien) för att utvärdera 2–5 reaktorer på Väröhalvön. I april 2026 föreslog regeringen dessutom att staten ska gå in som majoritetsägare (60 %) i det nybildade bolaget Videberg Kraft AB för att finansiera och driva på denna utbyggnad. [1, 2, 3, 4, 5]

4. Nyköping / Studsvik (Södermanland)

Bolag: Studsvik AB och Kärnfull Next.
Planen: Studsviks befintliga forsknings- och industriområde utanför Nyköping är en starkt utpekad kandidat för framtida SMR. Under våren 2026 beviljades dessutom Nyköpings kommun en miljon kronor i bidrag från Naturvårdsverket för att formellt utreda och förbereda kommunen på en kärnkraftsetablering. [1, 2]

Tidö-regeringens mål innebär betydande statligt engagemang. I budgetpropositionen nämns en låneram på upp till 220 miljarder kronor, samt ytterligare riskdelning vid eventuella fördyringar. Det betyder inte att hela summan kommer att användas, men det visar att staten tar en stor ekonomisk risk.

Därtill kommer modellen med prissäkring (så kallade differenskontrakt), där staten garanterar en viss intäktsnivå över lång tid. Nivåer runt 80 öre/kWh har diskuterats, men det är inte slutligt fastställt och kan påverkas av projektens faktiska kostnader.

När det gäller kärnavfall lyfter Blykalla själva att kostnaderna är svåra att uppskatta i förväg och att säkerhetskraven kan bli omfattande. Det är inte unikt i sig, men det understryker att detta är komplexa och långsiktiga ekonomiska åtaganden. Ovanpå detta krävs ytterligare säkerhetsinvesteringar då dessa reaktorer ger generellt än mer kärnavfall att långtids-förvaras i nära evighet.

Formellt kräver processen inte en fullständig budget i första steget – sådana uppgifter kan begäras in senare. Men just därför blir det en politisk och principiell fråga: Vad är rimligt innan staten går vidare med så stora åtaganden?

Poängen är enkel; när det handlar om potentiellt mycket stora summor av offentliga medel bör kraven på transparens, kostnadsbild och riskanalys vara mycket höga – redan tidigt i processen. Annars kan det bli vi skattebetalare – inklusive beslutsfattarna något som kan bli väldigt dyrt.