Solceller har blivit en god affär i tider av energikris. Men tjänar konsumenterna lika mycket på att installera solpaneler som utlovas?
Enligt Nelson Sommerfeldt, forskare i energiteknik vid KTH, är beräkningarna i flera fall rena glädjekalkyler. Bland annat vänder han sig emot att det skulle vara normalfallet att en solcellsanläggning har en återbetalningstid på 7–10 år.
”Min huvudsakliga angelägenhet är att säkerställa att husägare kan få bra tillgång till information och förstå vad de investerar i. Om återbetalningstiden är 15 år istället för tio är detta ändå ett bra långsiktigt resultat. Problemet är att om förväntningarna inte uppfylls kan förtroendet för tekniken urholkas”.
Snarare är det ett ”bästa scenario”, menar han. Den som redan installerat en anläggning har senaste året tjänat dubbelt så mycket som normalt på grund av energipriserna. Men hur framtiden ser ut är mer osäker betonar han – med lägre elpriser sjunker också lönsamheten.
Via Energinyheter:Sono Motors, som är kända främst för den solcellsladdade Sono Sion, Scania och kollektivtrafikföretaget LLT genomför tester av energibesparing genom solcellsanläggning på dieselbussar.
Sex bussar av typen Scania Citywide K320 har fått skräddarsydda Solar Bus Kits på taket. Potentialen är att spara 1 100 liter diesel och 2,9 ton CO 2-utsläpp per buss på årsbasis. Sedan tidigare har Sono Motors anpassat Solar Bus Kit för användning på MAN Lion’s City och Mercedes-Benz Citaro.
Sono Motors riktar in sig på flera branscher inom transport och logistik
Panelerna kan genom detta pilotprojekt kraftigt minska LLT’s CO2-utsläpp. Projektet vill ta reda på om detta fungerar även i riktigt kallt klimat.
KTH-forskare från olika discipliner går samman för att skapa en hållbar slinga från el till spillvärme och tillbaka till el. Detta sparar driftskostnader för energiintensiv industri och påverkan på vår planet.
Additiva tillverkningsgruppen vid Institutionen för materialvetenskap och teknik (MSE) har tagit fram en prototyp av kopparvärmeväxlare via elektronstrålepulverbäddfusion på Freemelt ONE 3D-skrivare.
Den speciella gitterliknande strukturen hos värmeväxlaren designades av samarbetspartners vid Högskolan för ingenjörsvetenskaper i kemi, bioteknik och hälsa (KTH). För att optimera strukturen användes en intern CFD-lösare (Computational Fluid Dynamics), en process för matematisk modellering av ett fysiskt fenomen som involverar vätskeflöde. I och med produktionen av prototypen ska den nu testas experimentellt.
Gruppen planerar också att trycka större, mer praktiska prototyper av värmeväxlare med hjälp av Institutionen för produktionsteknik (IPU).
Den kommersiella versionen av en framtida värmeväxlare kan sträcka sig från storleken på den första prototypen hela vägen upp till dimensioner på nästan en halv meter, vilket är den nuvarande maximala storleken för just denna tryckprocess.
”Slutmålet är att integrera den anpassade värmeväxlaren i ett system fyllt med den reaktiva vätskan för kraftproduktion, det vill säga generera el från spillvärme”, säger Ethan Sullivan , forskare vid MSE.
Den reaktiva vätskan hjälper till att upprätthålla hög värmeöverföringsförmåga över värmeväxlarens korta längd och skördar en stor mängd värmeenergi från den heta källan nästan omedelbart i form av kemisk energi.
Som ett resultat kan kemisk energi sedan frigöras i form av mekanisk eller elektrisk energi.
”Projektet syftar till att spara driftskostnader för energiintensiv industri genom att skapa en hållbar loop från el till spillvärme tillbaka till el”, säger Sullivan.
Tekniken kan tillämpas på många olika branscher, inklusive kylning, serverhallar och energiproduktion.
”En av de unika fördelarna som 3D-utskrift ger oss är att vi enkelt och snabbt kan skapa en specialdesignad värmeväxlare som passar en branschs särskilda behov.”
Många har förmodligen det senaste året (i allmänhet) inte noterat att antalet elbussar ökar. Statistiken har fokuserat främst på personbilar. Hur ser det ut i framtiden?
Via OmEv: De senaste fem åren har nyregistreringen av zero-emission buses (ZEBs) ökat från 400, 2016 till 2 500, 2021 i Europeiska unionen (EU-27). Batterielbussar stod för tio procent av nyregistreringen [1]. Det är en större andel än för batteripersonbilar. Siffrorna kommer från en sammanfattade rapport om utvecklingen av nollemissionsbusar i EU-27 skriven av ICCT [1].
Parallellt har nyregistreringen av fordonsgasbussar också ökat. 2016 var marknadsandelen fem procent och 2021 var den 12 procent.
Antal bussar i Europeiska unionen är cirka 700 000. 9000 är batterielektriska och 20 000 är fordonsgasbussar.
Stor skillnad mellan EU-länderna
Det är stor skillnad mellan olika länder hur snabbt batterielektriska bussar slår igenom.
De tre länderna med störst marknadsandel av nollemissionsbussar 2021 var:
Finland 78 procent Nederländerna 59 procent Danmark 46 procent Sverige hade en marknadsandel på ungefär 15-20 procent.
Nederländerna och Danmark har ambitiösa utfasningsmål av fossildrivna bussar. Men Finland har inte något styrmedel av det slaget.
Nederländerna är det enda landet där bränslecellsbussar säljs i större antal. Marknadsandelen var ungefär 11 procent 2021.
Det finns EU-länder där i princip inga batterielektriska länder säljs. De är till exempel Grekland, Portugal och Irland.
För fordonsgasbussar finns en liknande trend med några få tongivande länder. Frankrike, Spanien, Sverige och Portugal har haft en stor försäljning av fordonsgasbussar.
Trender hos busstillverkarna
Det finns många busstillverkare som säljer bussar. Men det är några företagsgrupper som står för den stora försäljningen av alla typer av bussar. Daimler Truck, Traton, Iveco och CAF stod tillsammans för 75 procent av nyförsäljningen 2021.
De fyra stora stod dock endast för 45 procent av nyförsäljningen av batterielektriska bussar 2021.
En grupp som står för en stor andel är kinesiska tillverkare som till exempel Yutong, BYD och Golden Dragon som stod för 17 procent av nyförsäljningen av batterielektriska bussar.
Den övriga nyförsäljningen på 38 procent av batterielektriska bussar stod följande företag för (i ordningen efter deras marknadsandel) VDL Bus & Coach, Irizar, Volvo, Ebusco, SOR, Caetano Bus, Karsan och Autosan.
De fyra stora är de som i stor utsträckning säljer fordonsgasbussar. De stod för 92 procent av försäljningen.
Flera av de stora busstillverkarna har ambitiösa mål att öka sin försäljning, som till exempel:
Man planerar att hälften av deras bussar som de säljer 2025 ska ha eldrivlina.
Daimler ska fasa ut försäljningen av förbränningsmotor i deras stadsbussar till 2030.
Nationella mål för att fasa ut förbränningsmotorbussar
Det finns fem länder som på något sätt har mål att fasa ut motorer från bussar.
I Nederländerna har flera transportmyndigheter skrivit på ett avtal med målet att endast nollemissionsbussar ska säljas 2025 och att hela flottan ska vara nollemission 2030.
I Danmark har de ett liknande avtal, men där gäller det endast stadsbussar. 2025 måste alla nya stadsbussar vara nollemission 2025 och hela stadsflottan ska vara nollemission 2030.
I Österrike har de målet att alla nya bussar ska vara nollemission 2032.
I Irland har de målet att endast noll- och lågemissionsbussar ska säljas 2030 och hela flottan ska vara batterielektrisk 2035. I dagsläget säljs nästa inga batterielektriska bussar på Irland.
I Frankrike har de bestämt att från och med 2025 kan offentliga kollektivtrafikbolag endast upphandla låg- och nollemissionsbussar.
Städer med ambitiösa mål för nollemissionsbussar
Det finns ett flertal städer med mål för sina bussar. ICCT har sammanställt målen på en karta som ni kan se på här.
De två städer som ICCT lyfter fram som har extra hårda mål är Amsterdam och Köpenhamn.
Amsterdam har målet att alla deras bussar är nollemissionsbussar 2025. 2021 vara andelen 20 procent.
Köpenhamn har också målet att alla deras bussar ska vara nollemissionsbussar 2025. 2021 var tio procent nollemissionsbussar.
Det finns också tre städer som är stora och som har tydliga mål. Det är Berlin, Madrid och Paris. De har tillsammans 20 procent av alla bussar i EU-27:s huvudstäder.
Berlin har målet att alla deras bussar ska vara nollemissionsbussar 2030. Nu är deras flotta ungefär nio procent nollemissionsbussar.
Madrid har målet att 1/3 av deras bussar ska vara nollemissionsbussar 2027.
Paris har målet att 2/3 av deras flotta ska vara batterielektrisk 2025.
Lämpliga förändringar av styrmedel enligt ICCT
Marknadsandelen för batterielektriska bussar har ökat från fem procent 2016 till tio procent 2021. Enligt ICCT finns det mycket som tyder på en ökad försäljningsandel. Det beror på ett ökat utbud från busstillverkarna, men också stor efterfråga från länder och städer.
ICCT rekommenderar också hur lämpliga styrmedel bör förändras för att öka försäljningen av nollemissionsbussar.
De vill att Clean Vehicles Directive när det uppdateras 2027 inkluderar livscykelutsläpp för bussteknologier.
De vill också att när utvärderingen av CO2 standarderna för tunga fordon släpps i slutet av 2022 ska inkluderar mål för nollemissionsbussar. De anser att 90 procent av alla bussar som säljs 2030 bör vara nollemissionsbussar.
Slutligen anser de att det är viktigt att European Bank for Reconstruction and Development och The European Investment Bank ordnar med bra lån och kapital så att länder med mindre finansiella styrka kan investera i nollemissionsbussar.
[1] ICCT. The rapid deployment of zero-emission buses in Europe. 2022. länk
Inga följdfrågor till el-slukande privatpersoner, ensidig kärnkraftsrapportering i kvällstidningarna och SVT:s Jan Helin om valbevakningen
Elslukande privatpersoner utan ansvar
I helgen är det val och att priset på el har blivit en avgörande fråga har knappast undgått någon. Men till skillnad från andra europeiska länder verkar svenska politiker inte vilja närma sig frågan om vårt personliga ansvar för elförbrukningen. När politiker i Tyskland, Frankrike och Storbritannien vädjar till medborgarna om att se över sin elkonsumtion, skyr svenska politiker den uppmaningen som pesten.
Och må så vara i en valrörelse. Men bara för att politikerna är rädda, behöver ju inte svenska journalister ta efter.
Under det senaste året har många publiceringar gjorts där privatpersoner får vifta med sina skyhöga elfakturor. Det målas upp scenarion där politikerna satt barnfamiljer, pensionärer och företagare i akut fattigdom.
Ifrågasatt kärnkraftsstudie på vals i svenska medier
Elpriset och energin har på kort tid blivit valets kanske två viktigaste frågor. Efter att högersidan i politiken gjort kärnkraften till en valfråga, har alla medier skrivit spaltmeter om energislagets framtid.
Men det är inte helt enkelt att som lekman hänga med i alla turer. “Forskare sågar”, “forskare hyllar”, ”nya studier visar” och vetenskapliga belägg verkar finnas, oavsett ståndpunkt. Det är kort sagt en rapporteringsröra av tvärsäkra påståenden i ett tekniskt och avancerat fält.
Den senaste veckan har just en studie fått stor uppmärksamhet, detta i såväl Aftonbladet som Expressen. Men den här historien börjar faktiskt i en betydligt mer nischad publikation.
Vår reporter Anton Karlsson har följt en kärnkraftstudie som studsat runt som en atom i medierna i veckan.
Just i detta nu sitter svenska forskare och kodar artiklar, löpsedlar och rubriker. Det här för att senare i höst, i den klassiska studien från Göteborgs Universitet, kunna redovisa hur svenska medier skött sitt uppdrag den här gången.
Vem fick mest utrymme? Partiskt eller opartiskt? Fokus på sak eller person, negativa eller positiva vinklar?
Men i väntan på vetenskapen får vi förlita oss på känsla och omdöme. Johan Cedersjö åkte i veckan till en medial makthavare på SVT – Jan Helin – för att höra hur han tycker journalistiken skött valbevakningen.
Via Miljö & Utveckling På söndag är det val. Elpriser, kärnkraft och vindkraft debatteras flitigt. Problemet är att helhetsbilden missas. Det menar forskare vid Blekinge Tekniska Högskola som gjort en strategisk hållbarhetsanalys av energisystemet.
Dagens energidebatt präglas av oro inför höga elpriser och i bakgrunden finns den större långsiktiga klimatkrisen som allt fler inser att vi måste hantera. Kärnkraft och förnybart ställs ofta mot varandra. Ett debattklimat med bristande källkritik och systematik har dock skapat onödig förvirring och oro hos allmänheten.
Vi vill därför nu bredda energidebatten så att inte bara klimateffekter och samhällskostnader berörs utan även andra miljökonsekvenser och sociala konsekvenser över tid.
Först frågar vi oss hur vi ligger till i förhållande till den önskvärda hållbara framtiden. Ett flertal stora utmaningar måste lösas för att vi ska kunna få ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbara energisystem. Hit hör:
Växthusgaser och andra ämnen som släpps ut snabbare än naturen kan hantera dem. Enligt Parisavtalet behöver till exempel världens utsläpp halveras varje årtionde från år 2020 för att vi ska kunna rädda klimatet. Sverige har i linje med detta satt målet att bli världens första klimatneutrala välfärdsland och lagstiftat om att detta ska ske till 2045. Samtidigt har många regioner och kommuner antagit klimatbudgetar som har ännu högre ambitioner.
Fysisk förstörelse av naturen. Vårt samhälle breder ut sig på naturens bekostnad vilket äventyrar de ekosystemtjänster vi är beroende av för bland annat frisk luft, vatten och mat. Ytterst få verkar inse hur stort trycket kommer att bli på naturytor när vi har slutat att använda fossila bränsleflöden i energiindustrin.
Hälsoeffekter, sociala orättvisor samt motsättningar och polariseringar försvårar samarbete och välfärd.
Resursutarmning och andra samhällskostnader. I takt med ökad utvinning närmar sig den tidpunkt då produktionen av olja och gas och många metaller slår i taket på global nivå med kraftigt stigande kostnader som följd.
Allt detta innebär att det är väldigt bråttom att komma igång med en bred hållbarhetsomställning. I dagsläget bidrar dock vårt beroende av fossil energi, pågående krig samt skyhöga elpriser till alla hållbarhetsutmaningarna.
Vilka framtidsscenarier ser vi då? Vi kommer behöva mer el i framtiden för att kunna elektrifiera transportsektorn och förse industrin med utsläppsfri el och vätgas, inte minst för en fortsatt svensk stålproduktion samt för att lagra energi.
Scenariojämförelse: Ny kärnkraft eller effektivistering och förnybart?
Vi har därför gjort en scenariojämförelse mellan de två oftast debatterade sätten att lösa detta – ny kärnkraft respektive mer effektivisering och förnybart. Först av allt – oavsett vilket scenario vi väljer för att tillföra mer elproduktionskapacitet – måste vi dock börja med att effektivisera så mycket som möjligt. Detta är oftast det billigaste.
Svenska forskare har också nyligen kommit fram till att vi har upp till 40 procent effektiviseringspotential i våra byggnader. Vår startpunkt är de senaste årens elproduktionsnivå om ca 160 TWh, varav ca 130 TWh har använts inom landet och 30 TWh har gått på export.
Kärnkraftscenariot
I kärnkraftsscenariot utgår vi från en vanligt förekommande prognos om ett minst fördubblat elbehov inom cirka 15 år. Vi antar också att detta behov möts med 130 TWh ny kärnkraft fördelat på 10 reaktorer.
Hållbarhetseffekterna av kärnkraftscenariot kan sammanfattas med att:
Växthusgasutsläppen bedöms oftast vara nästan lika små som för förnybart, men det kommer att krävas tillskott av mer förnybar energi i kärnkraftens internationella värdekedja för att få bort de fossila bränslen som används där idag. Risken för utsläpp av radioaktiva material kräver också omfattande insatser för att hanteras längs hela värdekedjan från uranmalmsbrytning, bränsletillverkning, drift och avfallshantering.
Speciellt uranmalmsbrytningen har också ett stort fysiskt ‘fotavtryck’ och tar stora naturytor i anspråk.
Sociala problem inkluderar hälsoeffekter vid uranbrytning, olyckor, spridning av kärnvapen samt säkerhetsrisker kopplat till terrorism och konflikter. Ryssland använder ju nu kärnkraftverk som påtryckning i sitt anfallskrig mot Ukraina.
Resursmässigt bygger också kärnkraften på en linjär hantering av uranmalm, som finns i begränsad mängd, och skapar radioaktivt avfall som är svårhanterligt under all överskådlig framtid. Vad gäller kostnader så säger oberoende internationella bedömare som IEA, Lazard och Bloomberg att ny kärnkraft är minst 3-10 gånger dyrare än förnybart. Dessutom ökar denna skillnad eftersom kärnkraften måste hantera ett över tid ökat antal risker medan förnybart blir billigare ju mer som byggs på grund av ‘lärkurvan’ och skalfördelar. Det pågår försök och utveckling kring så kallade Små Modulära Reaktorer (SMR) med förhoppningen att de ska kunna bli billigare än stora kärnkraftverk. Detta är dock dels oprövat och dels bygger sådana reaktorer fortfarande på linjär bränslehantering. Detta är en uppförsbacke som dömer ut alla tänkbara kärnkraftverk som mer och mer olönsamma i förhållande till de eviga flöden som förnybar energi bygger på, och där inga bränslen alls behövs.
Det finns därtill studier som pekar på att SMR kommer att skapa ännu mer avfall än de större kärnkraftverken och detta borde snarare driva upp kostnaderna. Det finns också ambitioner att i framtiden bygga fjärde generationens kärnkraft som delvis ska kunna upparbeta kärnavfallet så att det kan användas igen och ge ett avfall som blir farligt under kortare tid. Samtidigt kan kärnkraftsscenariots högre elpris medföra att produktion av fossilfritt stål inte blir konkurrenskraftigt i Sverige utan istället kan komma att hamna i andra länder. Och då faller en stor del av anledningen till att fördubbla elproduktionen i Sverige.
Tidsmässigt har alla kärnkraftstekniker en avgörande nackdel i att de kommer på plats för sent för att kunna hjälpa till med att hantera klimatutmaningen. Erfarenheter från de senaste verkliga kärnkraftsbyggena i världen tyder på att det oavsett reaktortyp i bästa fall tar 15 år innan ny kärnkraft kan finns på plats (jämför Finland som snart har hållit på i 20 år med Olkiluoto). En annan viktig tidsmässig poäng är att även kärnkraftsscenariot kommer att kräva en kraftfull expansion av förnybart. Under kärnkraftens långa byggtid så är det enda vi kan göra för att ge samhället mer energi att effektivisera och att bygga ut förnybart. Å andra sidan innebär ju detta att kärnkraften blir överflödig när den väl ska kopplas in eftersom vi då redan har nödvändig elproduktionskapacitet på plats.
Kärnkraftsscenariot har alltså flera allvarliga hållbarhetsrisker, blir dyrt och tar alltför lång tid att komma på plats för att hinna hjälpa till i klimatomställningen.
Effektiviserings- och förnybartscenariot
I effektiviserings- och förnybartscenariot utgår vi också från att elbehovet kommer att öka. Dock antar vi att ett stort fokus på effektivisering kan begränsa denna ökning till 85 TWh inom 15 år. Vi antar också att detta främst möts med förnybar sol-, vind- och vågkraft kombinerat med energilagring och flexibilitetstjänster.
Hållbarhetseffekterna av effektiviserings – och förnybartscenariot kan sammanfattas med att:
Växthusgasutsläpp är mycket låga för det förnybara systemet och kan bli ännu lägre allt eftersom förnybar energi används i transporter, tillverkningsindustrin och byggsektorn.
Även gruvbrytningen till solceller, vindkraftverk och lagringslösningar har ett kännbart fysiskt fotavtryck. Problemet är dock mindre än för kärnkraft eftersom ingen gruvdrift behövs för själva driften i förnybartscenariot. Dessutom är en hög metallåtervinningsgrad möjlig vilket kommer att spara både jungfrulig råvara och energi.
Socialt sett kan lokalsamhällen och självbestämmande stärkas genom att alltfler privatpersoner kan ta makten över sin energi genom t.ex. solceller på taket. Detta scenario ger också potentiella hälsoeffekter vid gruvbrytning och tillverkning men detta blir i mindre skala. Det kan också bli konflikter kring markanvändning när sol- och vindkraftsparker breder ut sig. Ett sätt att minska dessa motsättningar kan vara att låta mer av den förnybara energins vinster stanna kvar hos lokalsamhällena. Dessutom blir ett nytt decentraliserat energisystem med självförsörjande byggnader som kombineras till självförsörjande grannskap och städer mer robust. Hela landet blir ett energisystem som varken stormar, terrorhandlingar eller angrepp från främmande makt kan slå ut.
Resursmässigt kan det tillfälligt bli hög efterfrågan på vissa metaller men när de förnybara systemen och energilagren väl har byggts så förbrukas väldigt lite. Dessutom finns det stora möjligheter till att täta kretslopp och återvinna mer via nya affärsmodeller. Kostnadsmässigt ser vi nu att sol- och vindel i hela världen – även i Sverige – på 10 år har gått från att vara dyrast till att bli billigast av alla energislag.
Tidsmässigt har effektiviserings- och förnybartscenariot stora fördelar. Solel kan byggas ut direkt och om alla lämpliga tak används så skulle detta kunna ge 40 TWh på ett par år. Potentialen för havsbaserad vindkraft är också stor. Energimyndigheten har föreslagit ett planeringsmål på ca 90 TWh men det kommer att ta lite längre tid att få på plats pga. större tekniska utmaningar och komplicerade tillståndsprocesser. Nya lagringstekniker förbättras också i rasande takt vilket kompletterar sol- och vindel och ger en god planerbarhet. Samtidigt kommer den elektrifierade fordonsflottan tillföra en stor batterikapacitet som kan balansera elnätet från en dag till en annan. Produktionen av utsläppsfritt stål kommer på liknande sätt förutsätta utbyggnaden av stora vätgaslager som kan hantera säsongsvariationer mellan sommar och vinter.
Effektiviserings- och förnybartscenariot ger alltså sammanfattningsvis mycket mer begränsade och hanterbara hållbarhetsrisker, blir betydligt billigare och kan genomföras tillräckligt snabbt för att vara relevant för klimatutmaningen.
Uppmaningar till kommande regering
Vad behöver vi då göra nu? Potentialen i effektivisering, förnybart och flexibilitetstjänster är som synes enorm och det krävs nu en kraftfull samlad satsning för att omsätta denna i en snabb svensk energiomställning med därtill kopplade exportmöjligheter. Vår uppmaning till kommande regering blir därför att:
Samla partierna och oberoende experter att formulera en ny kraftfull blocköverskridande energiöverenskommelse som kan lösa de mer akuta problemen på ett sätt som samtidigt lägger en grund för kommande steg i omställningen.
Använd ökade energiskatteintäkter till en investeringsfond för energiomställning
Kräv solceller på alla offentliga byggnader
Stärk energirådgivarna i en informationskampanj för omställning som uppmuntrar till beteendeförändringar.
Satsa på utbildning och vidareutbildning för de samhällsplanerare, arkitekter, ingenjörer, installationstekniker och andra som behövs inom effektivisering och förnybart.
Ge samtliga hushåll och företag stöd till omställning med effektivisering, avveckling av direktverkande eluppvärmning, solcellsutbyggnad och energilagring.
Förenkla tillståndsprocesserna för vindkraftsetablering.
Sammanfattningsvis ser vi alltså att vi har all teknik vi behöver och att de accelererande hållbarhetsutmaningarna gör att det aldrig blir billigare än idag att börja driva på omställningen. Varje krona som eventuellt nu läggs på ny kärnkraft måste samtidigt tas från utbyggnad av billigare, snabbare och hållbarare kraft. Låt oss nu lyssna på den varning som elprischocken har gett oss och investera oss ur fossilberoendet en gång för alla.
– Henrik Ny, docent
– Martin Prieto Beaulieu, projektledare
– Karl-Henrik Robèrt, professor
Samtliga vid Institutionen för strategisk hållbar utveckling vid Blekinge tekniska högskola.
Tekniken som ska göra nya bilar mer självkörande är långt ifrån klar. Men enligt Volvo har satsningen ändå varit viktig för att utveckla bättre förarstödssystem.
Just självkörning och autonoma bilar är något som ännu inte nått upp till förväntningarna enligt en artikel i Vi Bilägare.
– Det gjordes många vågade uttalanden, även från Volvo, om att tekniken skulle vara klar nu. Det är den inte. Men om du tittar på stödsystemen som vi och våra konkurrenter lanserar nu blev de systemen möjliga tack vare all utveckling vi lagt på autonom bilkörning.
När mjukvaran kan uppdateras trådlöst över nätet säger Lex Kerssemakers också att det måste göras på ett vettigt sätt.
– Om uppdateringen raderar förarens inställningar eller sker på en tid som inte passar, till exempel när man ska köra till jobbet och man inte kan komma iväg på tio minuter eftersom bilen uppdateras, kommer det inte fungera.
Här kommer träbatterier som nästan helt och hållet produceras av den svenska skogen.
Tio års forskning vid Linköpings universitet utmynnade i ett träbatteri som bolaget Ligna Energy i grannstaden Norrköping nu är på väg att ta ut på marknaden.
Vår unika användning av lignin är att det är den aktiva batterikomponenten i katoden. Vi använder lignin som huvudmassa, istället för till exempel litium eller bly”, förklarar Peter Ringstad, vd för Ligna Energy.
Batteriet är tänkt att produceras på rulle (tänk rulltårta) och här kan man alltså kraftigt reducera användningen av lithium eller bly.
”Vi ser också möjligheter med ligninanoder i våra batterier och har ett gryende samarbete med en annan startup, Bright Day Graphene.”
Då handlar det om batterier som till allra största delen är tillverkade av träråvara.
”Vi har testat lignin från många olika källor för att skapa oss en bild av hur känsliga vi är i materialets variation. Just nu använder vi framför allt ett kraftlignin från Stora Enso. Men vi har också provat lignin från Domsjö och eukalyptuslignin från Sydamerika”, berättar Peter Ringstad.
Ligna Energy har passerat teststadiet och är på god väg in i marknadsfasen.
Förutom lignin används cellulosa, kol och en vanlig ledande polymer som beståndsdelar i batterierna. Allt tillverkas i en rulle-till-rulle-process på liknande sätt som storskaligt tryckt elektronik och framställning av till exempel litiumbatterier. Se mer i Tidningen Energi
Slotts Senap hade genomgått flera företagsförändringar och någon gång under slutet av 1990-talet fick jag uppdraget ta fram en ny produktprofil för varumärket SLOTTS. Nu blev det inget med det, men den håller ännu för ögat tycker jag.
